La Maman

torsdagen den 23:e juli 2009

Leksand

Luca landade pa mandag kväll och pa tisdags eftermiddag akte vi tag upp till Leksand. Pa tisdag formiddag gick vi runt och shoppade pa NK och tog en lunch pa Creme innan vi stack vidare. Luca hittade jeans och tva par tröjor och jag hittade en jätte fin kappa fran Filippa K.

Här i Leksand har vi det toppen, förrutom vädret da. Barnen är överlyckliga för att dom kan springa runt och busa sa mycket med "molmol" och "mofall" som Sandro säger. Imorgon ska vi aka till Malung över dagen och hälsa pa Helena i hennes sommar hus. Det ska bli kul!

Bisou!

torsdagen den 16:e juli 2009

Stockholm igår

Sedan i tisdags är vi i Stockholm och har det såå bra! Fint väder och sköna dagar. Igår gick vi längs Nybroviken och tittade på båtarna och åt mjukglass på Djurgården. Som ni kan se på bilderna så var Alessandro i extas över denna glass. Han sa "Mmm que buono questa glass mamma!" Alltså "Mmm va god den här glassen är mamma!". Han pratar så mycket hela tiden och kan sjunga bää bää vita lamm bättre och bättre för varje dag som går. Det är så kul att höra!

På eftermiddagen gick vi med Helena till lekparken i Humlegården men fastnade ett bra tag vid fontänen på Karlaplan. Sandro och Helena sprang runt runt.
Funderar lite på vad vi ska göra inför helgen. Gröna Lund kanske eller Junibacken. Skansen är inte fyskam heller. Vi får se.
Bisou!



måndagen den 13:e juli 2009

40 års fest i Öregrund

Kjell, min systers man och Oscars pappa, fyllde 40år i lördags och det firades rejält ute i Öregrund. Tur med vädret, god mat och trevliga gäster. Blev inte så sent för min del dock eftersom barnen vaknade till vid 00.30 så då gick jag och lade mig och tur var väl det för strax innan klockan sex på morgonen tyckte Victoria att det var dags att vakna.

40 taggaren himself
Barnens mormor och kusin Oscar
Jag och Victoria
Morgon promenad i fina Öregrund
Oscar och Sandro sitter på en tidningslåda och delar på en kexchoklad
Alessandro med spring i benen.
Biosu!






Hos moster Karin

Nu har vi varit hos min moster Karin i Västerås i snart en vecka. Det hela började väl lite knackigt med spöregn och dåligt väder och inga regnkläder eller gummistövlar hade vi. Victorias resesäng som kom efter två dagar och så hade hon en massa utslag som nu nästan har försvunnit. Men nu har vi haft så fina dagar och i morgon bär det av till Stockholm
Victoria tycker om att leka med tomma burkar.
Fina moster Karin
Sandro i regnbyxorna som vi fick åka och handla in.
Tori!
Sandro var överlycklig att få hoppa i vattnet.
Att flyga själv med två små barn är inget som kag rekommenderar. Dom var så snälla att jag fick dubbelvagnen vid planet på Arlanda och det var utan att jag frågade. Dom förstod väl att jag verkligen kunde behöva den. Tack SAS!
Bisou!





onsdagen den 8:e juli 2009

Försenad födelsedagspresent!!

Titta här vad min kära man kom hem med fran Italien igar.. jag trodde att han skämtade.


Bisou!

tisdagen den 7:e juli 2009

Remembering Michael Jackson

Jag var aldrig ett stort Michael Jackson fan. Jag köpte aldrig hans skivor eller följde hans liv närmre. Men även om man inte sökte efter hans musik eller brydde sig speciellt mycket om hans personliga liv sa kom det till en ända. Man maste ha levt i ett väldigt avlägset ställe pa jorden för att inte känna igen hans namn, inte ha sett "moon walken", hört "Thriller" och sett hans förvandling fran en liten mörkhyad kille med afrokrull till en utmärglad vithyad man med alldeles för liten näsa.

Jag har precis tittat pa hans memorial tillställning pa E Entertainment "Remembering Michael Jackson" och jag har gratit var enda minut. Nej, var enda sekund. Som sagt, jag är inget Michael Jackson fan men vilken legend, vilken människa. Vilket tomrum. Hans brors tal pa slutet kändes som det mest äkta och finaste ut av alla. Blev sa berörd när han berättade hur dom brukade komma hem fran skolan, "grab a snack" och försöka hinna tittat klart pa deras favorit show pa TV innan dom var tvugna att ga till the recording studio. För att inte tala om när hans dotter Paris berättade hur han var den bästa pappan man nagonsin kunde ha tänkt sig. Da grät jag sa hejdlöst. Jag ber för att min barn inte ska behöva sta i hennes skor i den närmaste framtiden.

Lat oss minna honom för den han verkligen var. Han ville rädda och hela jorden, göra den bättre för alla barn och jag tror att upp till hans död var han fortfarande ett barn. Och jag tror att hans musik var hans tillflykt, det var där han var untouchable och det var där han var bäst. Men hans kroppsliga förvandlingar vittnar sa tydligt om en olycklig människa och Neverland är det ultimata beviset pa flykten fran allt vad verklighet är. Jag vill gärna tro och hoppas att han har kommit till ett bättre ställe.

Bisou!




Svett och smatt panik

Ja jag vet, jag har tappat greppet lite här med bloggen men jag har blivit sa himla sommarlat. Vill bara ligga soffan och kolla "The real housewife's of New York" och "Americas Next Top Model" sa fort jag har en ledig stund. Vi far se, jag hoppas att jag far upp ångan igen snart.

Imorgon åker jag och dom små till Sverige. Jag ska flyga själv med två små ungar, jag blir svettig bara jag tänker det. Det är inte själva flygningen som oroar mig, brukar dom hålla sig lugna. Det är mer när man går igenom säkerhetskontrollen och måste upp med allt bandet inkl. vagnen och samtidigt hålla koll två små Victoria kommer ju inte sa långt men Sandro är ju som en liten pil. Och sa är det ju det här med Arlanda och att man inte far vagnen vid planet utan den kommer bandet. Sverige som är sa barnvänligt och anpassat men Arlanda där tar det stopp. Har skrikigt mig bla och gul där över vilket skit land Sverige är och att Bromma far man minsann vagnen direkt.. Väldigt lag nivå av mig men man blir ju tokig. Sa nu packar jag ned Baby Björnen endast för att kunna bära Victoria magen medan Sandro far Inget handbagage och bara en stor väska. Ska checka in en resesäng ocksa. Som tur är kommer snällaste Helena och kör oss till Västeras där vi ska stanna första veckan hos min moster Karin och mormor Irene.

Far panik över packningen. Luca skulle ha kommit tillbaka från en konferens i Bari klockan 18.30 vilket hade varit perfekt för skulle jag ha tid att packa och fixa. Men jäkla Alitalia var ju försenat sa han missade connecting flighten från Milano till Bryssel och kommer 23 någonting sent ikväll. PANIK!! Kläder, skor, lakan till resesängen, flaskor och mjölk, blöjor, presenter, badkläder, smink och grejjer... Och allt i en väska. Wish me luck, I need it.

Bra sak idag dock. Gjorde ett uttagningsprov för att jobba i kommissionen i höst och var väl över medel sa nu finns det nog en god chans att det skulle kunna bli något Det är dock endast ett temporärt kontrakt där man jobbar 6 månader, har ett uppehall en månad och sen jobbar sex månader till. Men jag är glad!

Bisou!