En svensk, det syns på långa vägar..

Luca stack iväg och spelade golf (ja, idag igen..) så jag tog Alessandro och Victoria till parken nära oss. Väl i parken upptäcker jag att det är fem andra svenska föräldrar där. Om jag hörde att dom pratade svenska? Nej, men jag såg hur dom såg ut. Det räckte för att avgöra saken. Rejäla fotriktiga skor, stora vindjackor och Haglöfs ryggsäckar. En utav mammorna har tre kvarts jeans med en ankelstrumpa som sticker upp ur ett par skor av fjällvandrarmodell som det står Craft på. En annan mamma har en pottfrisyr med alldeles för kort lugg som verkligen inte gör någon till sin fördel.

Efter att ha lekt i sanden med Alessandro sätter jag mig på en bänk och pustar ut. Jag tittar runt på andra icke svenska föräldrar. En mamma har har också jeans och gympaskor men en mindre och mer feminin modell, en enkel men lätt figursydd jacka och håret i en hästsvans. Enkelt men feminint och fint.

Varför ska allt alltid vara sa praktiskt med svenskar? Praktiskt, funktionellt, slittåligt, lätt att tvätta, användbart. Är det inte lite roligare att gå genom livet och känna sig fin? Och nu menar jag inte fin för mäns och tidningsidealens skull utan helt enkelt för sin egen skull. Att man har på sig något inte för att det är praktiskt och lätt att tvätta utan för att det är vad som gör en finast. Att man har en frisyr inte för att det är den mest lättskötta utan en som gör en till ens most gorgeous self efter tio minuters styling. Ja, ni förstar vad jag menar. Att det för ens egen självkänsla är värt att lägga lite extra tid på sig själv.

I Italien är det ju tvärtom. Dom vet inte ens vad praktiskt är. Var enda liten babydräkt som jag fick när Alessandro föddes av den italienska sidan av familjen var i ull med spetsapplikationer som krävde handtvätt. Vinteroveraller i bomullstyg med foder där vatten och vind lätt for igenom. Jätte fina saker, Alessandro såg ut som en liten karamell, men inte praktiskt och lätta att tvätta.

Ja alla väljer själv hur dom vill leva och vad man prioriterar som viktigt. Men personligen känner jag att livet blir lite roligare och vackrare att leva om man lägger manken till lite och inte alltid väljer det praktiska alternativet. Kom ihåg att livet är en fest och inte ett grått vardagsmaraton.

Bisou!