-Har du möjligtvis en telefon?

Här om veckan åkte jag och Victoria till mataffären. Hon satt i barnsätet i matvagnen och dinglade med benen medans jag kryssade runt och plockade åt mig det som vi behövde. Jag hade på mig ett par träningsbyxor utan fickor och en figursydd fleecejacka från Moncler också utan fickor sa jag höll inköpslistan i handen och mobilen i den andra. På väg från grönsaksdiskarna tänkte jag att nu ringer jag min syster för att kolla om jag ska köpa med mig efterrätt eller ej (det var på dagen av tjejmiddagen hos henne förra veckan). Men vart är telefonen? Börjar leta efter fickor i kläderna där jag kan ha lagt den men jag har ju inga fickor. Letar allt mer febrilt igenom vagnen och väskan gang pa gang. Vart sjuttsingen tog den vägen?! Ahh orkar inte hålla på och ringa och spärra abonnemang och köpa ny mobil... Ja jag har väl inget val tänker jag och går fram till en ensam tjej i min ålder

- Ursäkta mig, har du möjligtvis en telefon jag kan få låna? Jag har tappat bort min mobil någonstans här och det vore jätte snällt om jag bara kunde få ringa till den från din telefon.

-Visst, inga problem.

Och sa slår jag mitt nummer och vi lyssnar bada två. Och det börja ringa från grönsaksdisken. Innan vi hinner hitta mobilen så slutar telefonen ringa. Jag ringer upp en gång till och mycket riktigt, det kommer från lådan med blomkålshuvuden. Jag börjar slänga ut huvud efter huvud och hittar telefonen. Lättnad!

-Tack så hemskt mycket för att jag fick låna din telefon! Du måste tro att jag är galen som tappar bort min telefon i blomkålslådan?!

-Nej nej..hmm..inte allste. Jag undrar bara hur den hamnade där.

Bisou!